Mycket blir inte som man tror...

Jag trodde i min enfalld att det skulle kännas bättre efter ett besök på förlossningen, men så var inte fallet.
Till att börja med skulle någon komma och hämta oss i entren på sjukhuset kl 14.30. Det kom ingen. Jag började fundera på om vi verkligen kommit rätt dag eller om vi missat att det var nästa vecka..men vi var inte ensamma som väntade. Tillslut gick en annan kvinna och frågade. Hon som jobbade bakom disken ringde upp till BB och det visade sig att de GLÖMT att det var studiebesök idag. Tack för den tänkte jag. Här har folk tagit ledigt från sina jobb för att kunna komma och så glömmer de bort!

En kvart senare var vi i alla fall påväg upp på BB. Vi fick gå in i ett av rummen och sätta oss där. Sedan började kvinnan tala.
Hon pratade om saker som kunde hända och visade olika typer av sugklockor. En utav dem var nog bland de (ursäkta uttrycket) jävligaste jag sett. Två konstiga metallskedar som man skulle sätta runt barnets huvud och hjälpa till att dra!!! Jag tänkte att jag hoppas innerligt att om de någon gång använder dessa ting så hoppas jag att de värmer dem till kroppstemp i alla fall!
Sedan visade hon något hon kallade för "virknål" som man skulle dra sönder fosterhinnan med om vattnet inte gick av sig själv. Den såg måttligt trevlig ut!
Sedan visade hon någon annan sak som man skulle "skruva fast" i barnets huvud för att höra fosterljuden.

Var jag orolig tidigare så var de inget mot för hur jag känner mig nu!! Det var det värsta jag varit med om och jag hade mått mycket bättre om jag inte åkt dit över huvud taget!! Måste de verkligen visa alla dessa hemska verktyg innan man kommer dit? Det hade räckt med att visa oss runt och prata om dessa saker...

Imorgon...

..är det dags för besök på BB. Känns helt sjukt. Tänk att det snart är dags. Men det ska bli skönt att få se hur det ser ut och träffa lite personal innan. Sambot skulle med också, det känns så bra att han vill vara med. Jag har hört skräckexempel där pappan inte engagerar sig alls. Det måste vara otroligt tufft att ta allting själv som mamma. Man är tillräckligt orolig och yr ändå.
På fredag ska vi träffa barnmorskan och diskutera förlossningen. Hemska tanke! Ska visst prata om bedövning och sådant. Hur ska jag kunna veta vad som är bäst? Hur ska jag kunna veta vad som hjälper på bästa sätt?

Jag tycker att eftersom jag ändå gått och burit på den lill* så borde jag slippa. Tänkte att sambot kunde hoppa in och sköta den sista LILLA biten....
Det är väl inte förmycket begärt...eller??