Ibland...

är det lätt att hålla sig för skratt...

Lilleman höll mig vaken en hel del inatt men när sambon åkte till jobbet så somnade vi båda av ren utmattning i ett par timmar. Klev upp vid 9 och tog hand om min (åter igen) skrikande lilla kille. Efter matning och blöjbyte tänkte jag: "hoppas han somnar igen nu..."
KNAPPAST!
Han har varit vaken i flera timmar nu, han som som mest är vaken 1-1½ timma åt gången.
Hur som hellst. Kl 11 la jag honom i sin säng och tänkte att nu har du varit vaken så länge att du minsann kan sova en stund så jag också får sova....(sjukt trött)
Jag lägger mig i sängen och slår igen ögonen....vad hör jag..? Ett illvrål från lillens säng...
Suck! Jag tar upp honom och lägger honom i min säng. Tänkte att det kanske är närhet han vill ha. (Brukar funka)
Jag slår igen ögonen och.....ett illvrål till....NEEEJ
Kliver upp och går runt med honom en stund...tänkte de kanske är magknip...
Han blir coollugn, håller på att somna....YES!! Lägger honom i sin säng och kastar mig själv i min egen....
Vad hör jag då?
Ett illvrål!!!
Tänker att näee...nu ger jag upp...
Sätter honom i babysittern vid soffan och sätter mig och glor på tv...
Vad händer??
Två röda och han sover....
Nu tänker du att jag säkert är glad för att han äntligen somnade så att jag själv kan lägga mig...
Nä...är så trött att de gått över....